Fan vad deprimerande man ska bli då.

Jag önskar verkligen att det fanns en plats där jag kunde skriva ut hur jag känner mig utan att någon ser, men så att alla ändå förstår. Så att jag inte behöver visa att hej kom och hjälp mig jag behöver dig genom att skriva det på facebook eller i bloggen... utan att du förstår det ändå.
Och gör något åt det.

För just nu står jag i ett hörn av ett stort rum, och vill ta mig till mitten där man ser klart. Men det går inte, utan dig som tar mig fram dit.
Jag vill skriva om boken om mig själv. Då skulle jag göra allt bättre. Du skulle finnas där, i rubriken också och vara en stor del i boken.

Alla har någon. Som de står bredvid och känner att JAG finns här men inte ensam. Och så har man mer än ett liv, mer än en familj. Den där personen som gör att jag inte hamnar under jorden och inte vill längre.

Nu pratar jag om mer än en person. Men det är lättast att skriva för dig. Då kommer orden lättare.
Eller alltså, när jag inte säger det direkt mot dig, utan skriver det här i bloggen.
Inte annars.
Absolut. Inte. Annars.
suck.


Kommentarer
Postat av: mammmmma

http://youtu.be/IYzlVDlE72w

2011-12-10 @ 08:45:02

Kommentera inlägget:

Namn:
Spara ditt namn

Din mail (kommer inte publiceras))

Din bloggadress (om du har)

Kommentar<3

Trackback
RSS 2.0